Høydalens gruvor

Av Göran Axelsson 2001

Høydalens gruvor ligger uppe i en dalgång ett par km ovanför den lilla byn Tørdal. För att ta sig dit upp får vi packa ihop oss i så få bilar som möjligt, vi måste nämligen betala en bom-avgift. De mineraler vi plockar får vi betala för per kg.
När vi kommer upp till parkeringen är det bara ett par hundra meter till gruvan.

Høydalen är en mycket intressant pegmatit. Man har hittat många sekundära berylliummineraler här. Totalt har ca 35 mineraler hittats i gruvan. Høydalen är en av bara fyra pegmatiter i Norge som innehåller litium.

Gruvan startades 1942 under den tyska invasionen. Det man bröt var lepidolit som man försökte utvinna litium ur. Gruvan har inte varit aktiv sen kriget men man spränger med jämna mellanrum för att få fram nya mineraler. Idag är det en ren turistattraktion och har öppet under sommaren.
För mer information kontakta ägaren Kaj-Peder Tveit, på telefon 35 998221.

Vi kommer att få med en guide som visar oss till rätta.

Kartor

Geologi

Høydalens gruvor ligger i en eller flera cleavelandit-kvarts pegmatitgångar. Området har ett flertal pegmatitgångar som alla är associerade med Tørdals-graniten.
Pegmatiten är rik på amazonit, lepidolit och cassiterit. I övrikt finns det ett antal yttrium- och fluor-mineraler. Høydalen ligger i en metamorf gabbro. En pegmatit i Kleppe väster om Høydalen ligger i en skiffrig amfibolit.

Referenser

   Wilke 1976
     Mineralfundstellen-4, Skandinavien,  sid 89-92

   Turistbroschyr "Høydalens gruver"

   Roy Kristianssen
     Høydalen Litium-Pegmatitt - Tørdal i Telemark.
     Stein nr 4/98, sid 21-29

Mineraler

Vanligt förekommande :

Kvarts : Huvudmineral, allmänt förekommande. Ibland som rökkvarts.
Amazonit : Grön version av mikroklin. Uppträder i fin kvalite och lämpar sig för slipning. Även kristaller har hittats.
Skriftamazonit, en sammanväxning av fältspat och kvartskristaller, förekommer också.
Muskovit : Grå till grågrön, vanlig. Förekommer även i en mer sällsynt gråbrun kulform.
Cassiterit : Som svarta klumpar upp till ett par cm. Ibland även med kristallytor.
Albit : Förekommer ibland som varianten peristerit, eller månsten. Har ett blåaktigt skimmer och lämpar sig till slipning. Förekommer även i varianten cleavelandit. Blåvit med bladig till strålig struktur.
Gadolinit : Svarta avrundade kristaller. Ofta med en brun omvandlingszon av bastnäsit. Glänsande svart glasigt på brottytor. Svagt radioaktiv.
Beryll : Förekommer i tre olika färger. Rosa morganit, gul heliodor och grön.
Yttrotantalit : Platta tunna kristaller upp till 10 cm och med stark glans. Sitter oftast i cleavelandit. Aningen radioaktiv.
Lepidolit : Rosa till lila glimmer : Uppträder som stora flak, upp till dm-storlek. Vanligt även som finkorniga aggregat.
Topas : Vitt, aningen tungt mineral med hög hårdhet. Uppträder som stora aggregat och grova kristaller. Ibland även i slipkvalitet.

Sällsynt :

Tveitit : Har sin typlokal här, upptäcktes 1977 och döptes efter ägaren. Förekommer som ljusgula till gråvita massiva klumpar.
Monazit-Ce : Bruna till svartbruna platta kristaller i rosa muscovit.
Fluocerit-Ce : Ljusbruna klumpar eller mm-tunna flak i rökkvarts. Matt glans.
Xenotim-Y : mm-stora honungsgula kristaller sammanvuxna med zirkon eller turmalin.
Övriga mineraler : Biotit, cerianit, fluorit, granat, hornblende, kainosit -Y, turmalin, yttrofluorit, zirkon/alvit, kuilokit-Y, götit/lepidokrokit, laumontit kalcit, spessartin, axinit, Kamphaugit-Y, Fergusonit-Y, tengerit-Y, kamphaugit-Y, hingganit-Y, thalenit-Y, synchisit-Y, cerianit-Ce, bastnäsit-Ce, Allanit-Ce, tantalit, wodginit, mikrolit, bavenit, milarit, bertrandit, zinnwaldit.

Vit massiv topaz, ca 15 cm bred.	Lepidolit. En bladpacke ca 1dm bred och 1 cm tjock.
Gadolinit, en svart blänkande kristall, ca 2.5x1x0.5 cm.	Två tunna, aningen böjda kristaller av yttrotantalit.